Inte mycket, när det kommer till kritan.

Läste för någon månad sedan om att sopåkarna fan inte ska klaga, som har mer än dubbelt så hög lön som en undersköterska som räddar liv.
Här ställer regeringen grupp mot grupp.
Just det. Gruppställandet. Allt som de två senaste regeringarna läxat upp medborgarna för att hålla på med, av anledningar de inte är orsak till, är vad regeringen själva gör.   Avsiktligt.
De till och med massimporterar hundratusentals av dysfunktionella länders befolkningar på förödande kort tid för att hjälpa till med detta.

Ja, vårdpersonal räddar liv. Men räddar liv, det gör en sopåkare också, för man måste vara medveten om vilka hälsovådliga och sanitära problem som dyker upp (snabbt!) om inte sophanteringen fungerar!

35 000 före skatt, som man menar att en sopåkare tjänar, är inte ens en hög lön. Inte numera, när skatterna snart tar halva inkomsten i anspråk och prisutvecklingen på varor och tjänster skenar. Även om deras lön är betydligt högre, än en undersköterskas, så är den inte hög och det säger väl också allt om vårdpersonalens löner.
Ge alla yrkesgrupper som är förutsättningen för landets grundläggande funktioner och som betalas med allmänna medel samma jävla avtalsenliga lön, en anständig sådan. Därefter en pension som garanterar dem minst 80% av lönen som – för resten av livet – snällt följer med i löneutvecklingen. Hur svårt ska det vara att visa respekt och solidaritet med det folk som ser till att samhället håller ihop i de sömmar som regeringen inte lär sig sy raka.
Men hur är det? En av dem jag pratar med får inte ut 6000 i handen. Hur lever man ett bra liv på det?

Vissa på landsbygderna ska tydligen själva behöva betala för att få fiber, för att kunna ha internet kvar när näten läggs om, vilket de inte bett om,  men där andra kommuninnevånare som bor centralare får det gratis – eller i varje fall utan att betala 20 000 extra för samma sak som kommunens kringboende måste betala för anslutning.  Hur klarar man det med en pension på 6000? När elen ska betalas? Maten, ordinarie teleräkningar, sophämtning, fastighetsskatt, bilskatt, besiktningar, reparationer, försäkringar och gud vet allt. Plus moms. Och 200 -300 kr per sjukvårdsbesök. Tandläkare kan de bara glömma. Liksom optiker. Både tandvård, god sjukvård och glasögon har blivit en klassfråga.

Det ska finnas en garanti för att ingen medborgare ska behöva lämna sitt hem – sin grundtrygghet – på grund av förändrade ekonomiska förhållanden.

Att behöva privatspara till en pension och dyra försäkringar på en lön som inte ens räcker till det dagliga livets omkostnader, är utopiskt. Det borde vara förenat med en valfrihet under eget ansvar; att under sitt liv betala en låg skatt men då själv behöva ansvara för din kommande pension och avsäga dig alla statliga pensionsanspråk.
Det enda du inte ska kunna förlora, så länge du lever, är den bostad du äger. What so ever.
De skatter arbetare, alla kategorier, betalar in under sitt arbetsliv är (bland annat) ett sparande till anständig pension! En försäkring som ska ge rättmätig och garanterad avkastning.

Folk ska inte behöva privatspara till extrapensioner som enda förutsättningen för anständig överlevnad på ålderns höst. Det är då de har tid och ska kunna njuta av vad de arbetat ihop i garantipension. De ska inte behöva göra avkall på den livsstil och standard de arbetat ihop och förtjänar.
Statlig garantipension ska leva upp till den garanti den utger sig för att vara.

Print Friendly, PDF & Email
Posted in: Artiklar.
Last Modified: augusti 17, 2017

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.