Missnöjet och makten i Glava

”Det som händer i Glava är inget nytt”, skriver NWT i pappersupplagan 17 Oktober.

Nej, tyvärr är det inte det. Och det är just därför som de flesta av oss med flera års erfarenhet av den synnerligen extrema modellen för svensk flyktingindustri hängde sig i varningens alla vällingklockor, så snart ryktet bekräftades om att gästgården i Glava (Björkåsen) skulle bli en flyktinganläggning för lika många flyktingar som ortsbor.

200 blev 400 i en handvändning. Det går aldrig, sa de flesta jag talade med. Som man frågar får man svar, det vet även journalister. Hoppas på det bästa gör vi så klart alla, men vet att det är att tigga om besvikelse.

Inte bara lokala medier intresserade sig för vad som komma skulle i Glava. Även bloggerskan åkte dit och förberedde sig för att fylla i luckorna som hon visste i förväg skulle uppstå i medierapporteringen. Med det menas: beskriva det hela från den andra sidan om alla ordinarie, välkomnande tyck-synd-om-oss-reportage, tillika uppfordrande tiggarartiklar med fokus på privatpersoners gärningsgoda insatser för flyktingarna. Enligt konstens alla regler var det sådana artiklar som genast sipprade ut från de lokala redaktionerna med samma förutsägbara signalreaktion som när skrämda sparvar lyfter i flock ur snön. Men det har hänt saker.

Journalisterna har insett att det inte går att dölja att många i kommunen inte är alls lika förtjusta som de med alla sina normgivande artiklar har försökt pressa dem till. Nu ska NWT starta en flera dagar lång granskning.  Säger de. Det blir så klart om alla brister som finns hos svenskar och samhället, för att hålla färgen och ansiktet på plats, men jag tror nog de vet att intervjuer avslöjar mer mellan raderna än på.

Insändarna i tidningarna blir allt mer kritiska, ifrågasättande, desillusionerade -och förbannade. Och när det blir allt svårare att tysta eller mörka bort den växande skaran som genomskådat den statsfinansierade privata Enarmade Bandit-verksamheten till asylindustri, byter man taktik och försöker finna en balans mellan ärlighet och bedrägeri.

Jag anar alltså ett förekommande syfte med NWTS nya granskningssatsning.   Det blåser upp motstånd, mer än vad man vill erkänna, och de beprövade ”rasist”-anklagelserna varken avskräcker eller räcker till längre.  Folk börjar genomskåda agendan med det också.

Det har på kort tid varit olika tillbud i Glava, som inte direkt vittnar om att flyktingindustrin är positiv. Den är inte ens human, varken för fåtalet verkliga flyktingarna (som oftast är så fattiga och sjuka att de finns kvar i sina hemländers nödsituationer) eller för de godtrogna välgörarna i exempelvis Arvika kommun som blivit uppfostrade med parollen: ”Ordner dä sig så ordner dä sig, och ordner dä sig inte, så kvetter dä”.
Parollen har dock stött på patrull. Det varken ordnar sig eller kvittar, när folk inser att de ledsagats i förträngning av att majoriteten av dem som fyller flyktingförläggningarna faktiskt är bortskämda, lögnaktiga bidragsinvandrare som inte fort nog kan framföra alla sina själviska krav på vad den svenska befolkningen ska förse dem med.

En asylsökande i Glava sparkade en kvinna i magen och hotade henne till livet med kniv; det har varit ständiga klagomål på standarden på ett vis som tydligt skvallrar om att många av ”flyktingarna” är vana vid helt andra förhållanden än vad de har uppgivit. De har även hunnit med en olaglig demonstration som blockerade vägen för folk och krävt en polisutryckning.

Ingen ”flykting” är nöjd med att allihop ha fått splitternya Sultan-madrasser från IKEA och har fått en trygg miljö. Inte heller är de tacksamma för 4 lagade och serverade mål mat om dagen, Migrationsverkets busskort, och inte heller med att få 24 kr vardera om dagen av skattebetalarnas pengar att handla för, och inte heller är de nöjda med lokalinvånarnas generösa insatser med blixtinsamling av kläder och hygienartiklar och – till och med – pengar.  För jämförelsen skull vill jag upplysa om att en infödd, svensk kvinna med vuxen handikappad dotter får i försörjningsstöd 39 kr dagen och  inga 4 gratis måltider per dag.  Det är vad de har tillsammans. Dottern får inget eget ekonomiskt stöd över huvud taget. Hade de varit asylsökande i Glava hade de åtminstone haft gratis måltider och 48 kr per dag.
Flyktingarna säger sig komma från krig och misär, men knappar på mobiltelefoner och klagar på dålig täckning och att det inte finns tillgång till Internet. De klagar på att de inte kunnat höra av sig till sina familjer på en hel månad, men ingen frågar dem varför de övergett dem, eller hur stor nöden kan vara  om familjen nu faktiskt har mobiler och Internet att ta kontakt med dem via.

NWT idag: Verkligheten är komplex: många problem uppstår när människor från olika länder, kulturer och religioner ska leva sida vid sida. Bråk, byråkratiska processer, ogiltiga id-handlingar och därtill ovisshet om framtiden skapar oro och frustration – hos både flyktingar och inrikes födda.

För säkerhets skull skriver man en bekännande fotnot: Vi har valt att använda begreppet ”flykting” i artikelserien trots att alla berörda inte är det i juridisk mening.

Det är inte bara i artikelserien ordet flykting används felaktigt och för att förmå oss att av samvetsskäl underkasta oss vad som pågår i hela landet. Vi ska också ledas i tron om att det är samhällets fel om de blir så frustrerade att det händer något i Glava – de lever under svåra förhållanden, måste vi ta hänsyn till.  Ty:

I Glava har vi en utsatt grupp med stora behov av sjukvård. ”Det är brist på planering och organisation”, klagar man.

Man skulle kunna tro att man talar för dem som bilden föreställer, men som  är de som skulle både behöva och vara tacksamma för 4 mål lagad och serverad mat om dagen, fickpengar och Sultan-madrasser. De skulle inte bry sig om Internet, eller sakna täckning till mobiler som de aldrig ägt.

Men fruktansvärda förhållanden, det tycker alltså de asylsökande i Glava också att de har, som i ett nödrop ställde sig i vägen för trafikanterna i måndags morse med textade skyltar:

”Vi har ingen hälsa, ingen sömn, ingen information.”

De får information när Migrationsverket har någon att ge, det är därför de befinner sig i Glava – för att avvakta det. Fram till dess har de drägligare levnadsstandard än det växande antalet av svenskarnas egna uteliggare (vill de byta?) , rent vatten, lagade måltider, trygghet och lider i anmärkningsvärt många fall av övervikt och välfärdssjukdomar.
Det är verkligen inte dem bilden  av verklig misär här intill föreställer.

Behovet av sjukvård sträcker sig till sömnbrist, graviditeter och tristess. Några av Glavaflyktingarna har åtminstone en sjukdom som i Sverige betecknas som en välfärdssjukdom, diabetes, och en av dem börjar få följdsjukdomar som kallbrand i fingertopparna.

Stillasittande, fel matvanor och rökning. Kontrasten är ganska stor till de svältande i Somalia som våra insatser borde riktas mot istället.  Säkert finns det undantag även i Glava men det brukar inte vara de som klagar eller utmärker sig, de hamnar sällan i tidningen och vill inte ha medlidande.

NWT: För media berättar de om magproblem, trångboddhet och duschar där inte varmvattnet räcker till, därför att de värmer nappflaskor under slöseri med rinnande hetvatten.  Det är alla andras fel.
Uthyraren Alex Gorton kommenterar klagomålen, med egna,om att alltihop är ”spel för galleriet”, och jag är böjd att hålla med honom – även om jag inte ser med blida ögon på hans företag som en girig och kanske möjliggörande länk i hela bedrägerikedjan. Alla klagar och får göra det, utom de som betalar notan – alla vi skattebetalare som kallas främlingsfientliga om vi understår oss att protestera mot plundringen och vill ha mindre av ”X-tra Allt”. Få har faktiskt fått upp ögonen för att de verkliga rasisterna deltar i- och ingår i invandringsindustrin.

– De har sig själva att skylla när de försöker värma nappflaskor i duschen.

Överallt hänger det tvätt och fukten lägger sig som dimma på kameralinsen. En torktumlare har tagits bort.

– De har försökt bryta upp den med tesked.

Har de fått någon introduktion?

– De är väl vuxna människor!

Du och jag skulle förlorat jobbet om vi sagt något liknande. Vi skulle anmälts till DO. Men här talar makten och pengarna och då går det för sig. Inga skandaliserande rubriker i NWT.

Mohammed 32 år flydde från Mogadishu i Somalia och har varit i Sverige i 5 år. Säfflemannen. Han har inga drömmar kvar och säger att han lika gärna kunde vara död. Tidigare hoppades han på att kunna slutföra sina juridikstudier i Sverige, och det kommer inte en enda kritisk fråga om hur han hade råd att ta sig hit, eller hur han hade trott att han kunde slutföra somaliska juridikstudier i Sverige och ha användning för dem här?
Som lägenhetskompis på Vintergatan har han en person som förmodligen tar lat- och lögnpriset. 23-årige Houssein sover mest hela dagarna och går bara upp för att visa sina fotbollsskor. Han vill så gärna spela, säger han, men kan inte – han blir så hungrig och matt av det. Han har nämligen inte råd att köpa så mycket mat som han behöver för att orka vara med och träna. Ingen fråga, nu heller, om hur mycket han får att leva på, utöver betald hyra. Frågan ställs varken till honom, kommunen eller Migrationsverket. Ingen vill veta sanningen.
Däremot vet jag att många svenska fotbolls- och hockeyspelare klarade av dagliga stenhårda träningspass för att bli elitspelare, samtidigt som de levde på studiemedel där rubb och stubb gick till hyra och böcker – och de levde på vad man i verklig mening kan kalla ”24 kr om dagen”, om ens det.
Bara bönestunderna 5 gånger om dagen håller dessa vanvårdade själar uppe och då undrar man vad som håller dem kvar i Sverige.
Mekka ligger åt andra hållet. 

 

 

 

 

Klicka på bilderna för läsbara format.

 

Flyktingar väcker frågor

Jag känner mig död, varför fortsätta leva

NWT granska flyktingpolitiken

Dispatch International