Obs: Läs inte detta med förhoppning om ordning och reda. (Minneskrönika från 2013)

Hur intresserade av rätt målgrupp är man på tv, när man kör antiacne-reklam för 50+-åringar? För det är väl alla? Över 50?
I och för sig hade jag inga målgruppsfinnar som 15 eller 25-åring, heller. Jo några på ryggen. Men det var ju bara att sätta på sig baddräkten bak och fram- till allas glädje – så var det problemet borta.

Idag skulle samma sak bereda många svår sorg. Ett så stort privat badplatsområde tror jag inte existerar, som effektivt kan gömma undan en hel kropp med 52 års ansamlad livsvisdom, med omkrets runt mage, haka och lår.
Jag har kommit upp i en ålder där det inte går att förlita sig på yttre attribut längre. För en blondin som i hela sitt liv fått sin verklighet bekräftad bara genom att bara dra ett rosa tuggummi fram och tillbaka mellan tänderna, är åldrandet närmast en katastrof.
Om detta hade jag några reflektioner redan vid fyrtiofem som, om intresse finns, kan läsas här: Det suger ibland
Så jag flyttar fokus. Det är ett par månader kvar innan jag behöver spotta ut bubbelgummet och bli vuxen.

Vad som mer bereder sorg denna påskdag 2013, är att ingen krokus i värden orkar ta sig igenom den skare som minus 3,8 grader framgångsrikt håller på plats. Solen gassar på sedan flera dagar tillbaka, men inte en värmländsk tussilago finns i sikte.

Somalisk landskapsblomma, nu svenskt vårtecken. (AP Photo/Betsy Blaney)

Somalisk landskapsblomma, nu svenskt vårtecken. (AP Photo/Betsy Blaney)

Tussilago brukar dyka upp så här års. Den brukar inta sin uppväxtcirkel runt postlådan, men ett så motvilligt välbesökt område för butter räkningsinhämtning, är ingen gynnsam miljö för nyfödda vårblommor. Hur många sparkar ämnade för Inkasso och Fortum måtte de inte fått motta varje vår ?
En vän hade läst att tussilago synts till på Tjörn, för det hade kommunen varit försigkomna nog att berätta om på sin hemsida och lagt ut bild på.

Jag misstänkte att bilden var från 2007, ett år då de flesta fortfarande trodde på kommuner och hade minsta anledning att göra det. Vännen föreslog sig själv för bege sig dit och kasta smällare på de framkämpade små gula asen som förstörde bilden av ett Sverige i avlövning, och det tyckte jag var kulturellt kreativt. Vi får försöka hjälpas åt att utplåna allt som uppfattas som ljust, positivt och svenskt, allt som kommer i traditionell årlig ordning, och särskilt om det infinner sig i färger om blått eller gult. Gult är fult. Det måste bli mantra för dagen.

Jag funderar på hur vi kan förvirra medborgarna med fler förändringar, som inte enbart är flyktingindustrialiserat, utsuget, svenskfientligt och härligt mångkriminellt. Jag tycker vi inleder en vilseledningskampanj och kallar även andra saker för något annat än vad det är, mer än staten och Aftonbladet lyckats med på kortast möjliga tid. Det går faktiskt.

Vi ger oss på veckodagarna, för det lär ta kol på det sista som finns kvar av företagande och allt umgänges- och arbetsliv. Det skulle 7-klövern uppskatta. Kanske blir det en innovativ valfråga för Miljöpartiet? Vi döper om dagarna och låter dom infalla – illusoriskt – i fel ordning.

Måndag-Multidag
Tisdag- Kultidag
Ondsdag-Annandag
Torsdag-Helgdag 
Fredag- Goddag
Lördag-Ramadag
Söndag-Vardag
En Extradag

Inte nödvändigtvis i den ordningen. Varannan vecka är det tvärtom, och var tredje månad byter vi. Vi inför alltså även en extra veckodag, för att göra tillvaron ännu mer ny-moderatiskt förbryllande och mångkul, som vi kan döpa till Farsdag. Inte med betoning på far som i pappa, utan som i fars med synonymer i spex, gyckelspel och buskis. Om inte Sverige springer in i väggen efter det, godnatt jord, så överlever vi nog 2020. Och det vore ju tråkigt för Reinfeldt.

Hur illa ställt det är med ordning och reda, förresten, leder denna Påskdag i bevis. Ingen ny söndagskrönika på snaphanen.dk av Julia Caesar. Sug på den. ;- )


Print Friendly, PDF & Email

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.