kaffe

*

Jag rycker åt mig min vita fleece-jacka från klädkroken och försöker erinra mig var jag lagt husets enda paraply. Det ligger kvar i bilens bagageutrymme. Där, i den prydliga bra-att-ha-lådan, kanar det omkring i svängarna och slår mot allting annat som slår tillbaka. Utom regnet.

Sätter på kaffebryggaren i köket. Doft av guld och inspiration. En aromatisk lega läggs mjuk och varm i munnen. Små medel, stora resultat.  Jag växer av kaffekraften.
Matar krukväxterna med veckonäring. Förberedelser. Semesterdroppen anordnas. Via snören mellan vattenfyllda flaskor och blomjord förlänger jag liv. Ersätter min närvaro med en annan. Växternas gröna ansikten gapar stort. Rotsystemen absorberar. Slurp.

Det glider samtidigt en känsla över köksbordet. Utkastad över duken lånar den eftermiddagens sista skuggor, dessa som regnet skakar loss ur namnlösa buskar med yviga gula blom, för att skildra en anonym befintlighet. Förnimmelsen sprider ut sig, som utspilld vätska. Sugs upp och ut i fibrerna. Det är tacksamhet. Inkurad i en pläd, med en mugg varmt kaffeblod mellan händerna, släpper jag in tryggheten. Balanserar längs den gyllene kanten.

– Det är ett lyxliv.

När klagomålen handlar om ett sommarregn.

Print Friendly, PDF & Email

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.