tapperMirjam Tapper:
En av de sista kvällarna på länge då jag trampar sanden och simmar i havet i det land som mina förfäder bott i, varit med och byggt upp och kämpat för. En slags sorg ligger tung över mig när jag betänker vad som hänt under de 66 år jag funnits på jorden. Jag har sett Sverige förvandlas från ett bondeland till en av världens mest teknifierade och sekulära stater.
Ett land som rymmer folk från världens alla väderstreck i den välsignade mångkulturens tecken.

När jag var barn kunde man gå omkring trygg och säker på de flesta platser. Det farligaste som mamma varnade oss för på sommaren var ormarna som kunde finnas i smultrongräset. Vi sprang omkring och letade smultron i vägrenarna runt mormor och morfars gård och lekte i skogen bakom. Vi – mina syskon och jag – hoppade i höet från högsta nocken i ladan.
Nu finns det barn som växer upp i förstadsområden som inte är människovärdiga. Sverige har områden som ingen vågar gå in i. Hur kunde det bli så här? Enligt min åsikt är det klantiga politiker som har tvingat på folket idéer som inte har någon verklighetsförankring. Och det snälla och generösa svenska folket har svalt allt som den sociala ingenjörskonsten har påbjudit.

Visst har det mullrat lite i leden, men de flesta har infogat sig i mönstret. Trott att vi måste ha det så här och att Sverige är världens nav. Vi har fått höra det så många gånger att vi tror det till slut. De “efterblivna” länderna i Europa behöver vi inte ta hänsyn till. Vi har världens bästa sjukvård, äldrevård, mödravård osv. Jag brukar tala om propagandamaskinen när jag hör sådant. Senast läste jag att Löfven – av alla – har planer på att gå ut med något slags manifest om hur Sverige ska kunna bli en förebild för hela Europa. Jag bara skrattar, ursäkta mig, Löfven.

Vi som genom yrken eller allmän äventyrlighet fått smaka på en annan livsform kan oftast bedöma Sverige bättre med den distans detta utlandsboende ger. Och tyvärr måste jag säga att min Sverigebild känns en aning solkad just nu. Och den har varit det länge. Jag ser hur mitt fädernesland håller på att förvandlas till mer eller mindre en krigsskådeplats med bränder, sprängningar, bedrägerier och överfall på äldre och försvarslösa människor. Hur det dras in på vården överallt, hur järnvägsunderhåll ligger för fäfot och hur svenska folket bedras med falsk statistik och korruption.

Vårt folk är värt en bättre ledning, en ledning som tar hänsyn till vad människor själva vill och slutar tvinga på dem sådant som de inte vill ha. Som lyssnar till folkviljan och inte i högmod kör sitt eget race. Jag har på känn att tiden är kort för den här typen av regeringar, att svensken reser sig och säger “det räcker nu!” Jag hoppas att mina landsmän har styrkan och ryggraden att ta dusten med de politiker som har förstört och fortsätter att förstöra landet. Ge dem järnet! Och fingret!

Återgivet med tillåtelse av:
Mirjam Tapper

Print Friendly, PDF & Email

2 kommentarer på “Ett svunnet land

    1. Vickan Post author

      Alldeles riktigt. Jag stod i valet och kvalet, om jag skulle ha satt det som rubrik på Mirjams text. 😉

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.