Nordanskog

Är det någon man aldrig ska köpa dyra örhängen till, så är det mig. Jag tappar ett av dem första gången jag använder dem – ofelbart. Ofta har det varit så, att när jag gett upp hoppet om att finna ett borttappat örhänge (efter ett par år) och lämnat in det udda som skrotguld, så har det borttappade örhänget på konstiga vägar dykt upp igen. Så då står jag där med ett nytt udda örhänge.

Jag har tappat bort örhängen för en förmögenhet, så nu köper jag inga fler.
Det bestämde jag mig egentligen för för länge sedan, när jag övergick till ringar istället.

Ringarna jag älskar behöver inte vara värdefulla, bara de är unika. Oftast utesluter det ena det andra, men ibland får man ta det. Gärna en design med historisk eller mytologisk känsla. Därför älskar jag exempel som halsband med Tors hammare och ringarna Nordanskog.
Jag tappar inte lika enkelt bort ringar, vilket är bra när man är en skogsmulle som jag, så det är lika bra jag håller mig till sådana – i den mån jag alls använder smycken. Det är sparsamt, måste jag säga. Jag har aldrig varit en vän av smycken, men just ringar och halsband med känsla av allt mellan asatro och kristendom, vinner min stora kärlek. De passar till det mesta, och i mitt fall är det en klar fördel, som lika ofta stampar runt klädd för skogsvandring, som får för mig att gå på fest.

Nu blir det emellertid paraply och smultronplockning. Jag får tillfälle att se på ringarna i minst en timme, utan att känna mig självupptagen.

Print Friendly

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.