Diverse

reflektioner, vardagstema och meddelanden

Dyrköpt

Nordanskog

Är det någon man aldrig ska köpa dyra örhängen till, så är det mig. Jag tappar ett av dem första gången jag använder dem – ofelbart. Ofta har det varit så, att när jag gett upp hoppet om att finna ett borttappat örhänge (efter ett par år) och lämnat in det udda som skrotguld, så har det borttappade örhänget på konstiga vägar dykt upp igen. Så då står jag där med ett nytt udda örhänge.

Jag har tappat bort örhängen för en förmögenhet, så nu köper jag inga fler.
Det bestämde jag mig egentligen för för länge sedan, när jag övergick till ringar istället.

Ringarna jag älskar behöver inte vara värdefulla, bara de är unika. Oftast utesluter det ena det andra, men ibland får man ta det. Gärna en design med historisk eller mytologisk känsla. Därför älskar jag exempel som halsband med Tors hammare och ringarna Nordanskog.
Jag tappar inte lika enkelt bort ringar, vilket är bra när man är en skogsmulle som jag, så det är lika bra jag håller mig till sådana – i den mån jag alls använder smycken. Det är sparsamt, måste jag säga. Jag har aldrig varit en vän av smycken, men just ringar och halsband med känsla av allt mellan asatro och kristendom, vinner min stora kärlek. De passar till det mesta, och i mitt fall är det en klar fördel, som lika ofta stampar runt klädd för skogsvandring, som får för mig att gå på fest.

Nu blir det emellertid paraply och smultronplockning. Jag får tillfälle att se på ringarna i minst en timme, utan att känna mig självupptagen.

Skogstokig

 

skogen

*


Du milde.

Idag ränslade vi på oss våra vapenryggsäckar – med gevär och hela kånkarongen på c:a 15-20 kg- och beslöt oss för att traska till skogs för att kolla upp hur länge och långt vi skulle orka. Otränade.

Terrängen var.…hm…kuperad, kan man säga, om man vill välja bort “hemsk”. Dåligt val, värsta sorten.
Stubbig, brant, snårig, mossig och bitvis sank…och ofta krävdes ihärdig klättervilja för att komma över omkullblåsta träd. Jag ville sätta mig ner och vila på vartenda ett.

byxa

*

Jag lyckades trampa ner genom förrädisk gungfly-mossa och sjönk ner till ena knäet i vatten. Mina skitbra byxor pallade, men inte mina icke vattentäta kängor.
Med förlorad skogslust klafsade jag surmulet vidare med kipp i ena kängan.

Drumlade omkull på andra sidan av ett brett, vattenfyllt dike som jag med nöd och näppe lyckades klunsade över.
– Väntaaaa!

Jag skulle (ville) upp på fötter igen med all tyngd, men hittade bara en sketen vidja att hålla mig i. Jag vispade runt värdelösheten en stund.
Den lossnade.

“Schwack” – jag höll alla rötterna mot skyn en sekund innan jag fick smaka mossa, varpå gevärskolven kanade framåt och slog mig i nacken..
– Helvitta….!

Valde krypa 6-7 meter till en stor sten som jag kunde ta spjärn emot.

En kamp för livet!
Jag var helt slut, när jag åter stod på benen. Mjölksyra och halvvägs mot ett ryggskott.

Trask och trask och mera klätter. I evigheter. Glasögonen immade igen.

Så småningom: jag bokstavligen ramlade ut på trafikerad landsväg igen. Klingelei-klang, kåsor, knivar och skit som slängde omkring i lossnande remmar runt höfterna.

Gubben fick dra upp mig sista steget. Jag svajade som en sjösjuk med min jävla ryggsäck ute på asfalten och det svartnade framför ögonen. Solen gassade. Gud var inte god. Den saken var jag klar över nu.

Jag böjde mig framåt med händerna mot knäna och försökte få luft.
– Hur långt har vi gått? Minst 2 mil, va?

Gubben kontrollerade på kartan och meddelade att vi gjort en u-sväng på 2 km och det hade tagit drygt 2 timmar.

Då började jag gråta.

Hur internet har förändrat våra vardagsliv

*

Precis som många andra bloggare blir jag ständigt påmind om hur digitala teknologier påverkat mina möjligheter att nå ut till i princip vem som helst runt om på jorden. På gott och ont, betyder det här att vem som helst har en plattform att uttrycka sina åsikter genom. Vare sig det handlar om politik, livsstilsval eller vilka våra favoritdjur är.

Men det är inte bara ordets makt som har förändrats genom den digitala revolutionen. Det finns flera exempel från områden som matlagning, onlinespelande och friluftsliv som har fått nya spännande sätt att nå ut till människor med liknande intressen.

Det finns roligare saker att göra än att laga en hemlagad måltid, som många andra är jag på ständig jakt efter enkla recept att följa för att underlätta min matlagning. Jag gillar att laga svenska rätter, men någonting irriterande är att jag lätt glömmer bort recepten efter jag har tillagat rätten en gång.

Som tur är lanserade Kokaihop.se en app som har gjort det enklare för oss med liknande problem. Ur en katalog med över 16 000 recept, inklusive en hel del svenska, lämnar den här appen mig aldrig utan inspiration.

Vardagskvällen fortsätter efter den obligatoriska matlagningen med något lite roligare. Och jag vet vad du tänker. Ja, förr i tiden var spel synonymt med dammiga brädspel, vilket ofta avslutades med irritation och ilska, framförallt om man spelade med sin familj. Nu kan jag efter eget behag spela roulette och poker genom Betway. Eftersom online casinon blir mer tekniskt avancerade är det också mycket säkrare och enklare att spela online.

Men då vi närmar oss sommarmånaderna kan det vara en god idé att ta tillvara på de allt mer ljusa dagarna, och framförallt att upptäcka det stora friluftslivet Sverige erbjuder. Jag brukar använda mig av den fantastiska appen MapMywalk som gör det enklare att hålla koll på var jag ska, var jag har varit, och till och med hur många kalorier jag har bränt.

Något som gör den här appen lite roligare är att den är interaktiv. Med det menas att personer som använder appen kan peka ut sina smultronställen i ett speciellt område. Det finns också flera navigationsverktyg som underlättar för dig då du vill hålla dig till en speciell rutt.

Internet har verkligen förändrat våra vardagliga liv. Allt från roliga onlinespel, till innovativa matlagnings- och navigationsappar, visar att vår digitala bubbla har mer att erbjuda än roliga Youtubevideos på katter.

När kvinnorna måste börja slåss

förlångt

Efter överfallen – nu lär sig kvinnorna slåss

Det finns inga val längre. Vi har ingen regering som skyddar vare sig vårt land eller dess medborgare. Hur många trodde på den här utvecklingen för 20 år sedan? Det finns all anledning att begråta Sveriges öde.
Det är oförlåtligt.

Vi har ingenstans att ta vägen och insläppet av migranter avtar inte. Det enda man kan komma på är det kontraproduktiva i att skärpa vapenlagstiftningen för laglydiga jägare och sportskyttar.
Man ska vara på det klara med att samhällsutvecklingen skapat en explosiv efterfrågan på jägarexamen hos – inte minst – kvinnor och det har föga med något plötsligt intresse för jakt att göra. Branschen går varm, just nu.

Första servicen

nisse

Nisse

Jaha, då är det dags att hämta Nisse (min Nissan) från sin första bilservice. Den fick Celer äran att göra. Det är ungefär som att gå till barnavårdcentralen och ge sitt barn första vaccinationen.
Fortfarande finns en stor ekonomisk glädje i att slippa besiktiga bilen förrän nästa år och ännu större ekonomisk glädje ligger det i att fortfarande bara behöva ha halvförsäkring i ett år till.
Men det är inget jag bryr mig om just nu, när fokus legat på att skrapa ihop tusenlapparna som behövs för en grundlig första service.
Jag tror inte att det behövdes någon service ännu, inte egentligen, men det är verkligen viktigt att få alla stämplar i serviceboken inom rätt tidsintervaller.

Igår kastade gubben om däcken, från vinter till sommar, och rullade in de dubbade vinterdäcken i vedboden.
Sommardäcken ser som nya ut och kommer hålla i två säsonger till. Första turen med sommardäck är alltid en fröjd.
Solen sken dagen i ära och bilen kändes som om man nyss lastat av 500 kg socker. Ljudet inuti bilen blev också mindre. Eftersom jag ofta kör med nedfällt baksäte för att få större bagageutrymme till gevär, måltavlor och lerduvekastare blir ljudet inuti bilen alltid mycket högre, helt oavsett vinter eller sommardäck, men nu dämpades ljudet betydligt.
Skyddande trasmattor gjorde också sitt till. Nu är det bara att köra ut i våren och känna sig fit for fight. Det är en stor lättnad att ha fått åtminstone ett av alla måsten gjorda.

Drar ihop sig till walk about

plånbok

Makens lilla svarta

Maken packade ner det allra sista han skulle ha med sig ut  i jaktryggsäcken för ett par dagar sedan och lyckades slita sönder den sista fliken i plånboken som över huvud taget höll ihop den.
Det var rätt komiskt att se mitt i natten: en vinterblek medelålders man i kallingar hållande i ett patronbälte omgiven av olika delar plånbok som fallit i spillror runt fötterna.

Han är ingen kortmänniska och vill ha en speciell, liten sorts plånbok som ryms i bröstfickan, som är praktiskt taget omöjlig att finna. Ni vet säkert vad jag menar. Det är betal och kreditkortens tidevarv nu och varenda plånbok innehåller minst tio kortfickor som en kontantmänniska, som han, inte har minsta nytta av.  Det är för övrigt jag som sköter alla inköp. Han ska ha en gammaldags, hederlig 10 centimetersvariant med sedelfack och myntfack, varken mer eller mindre.

Jag föreslog mobilfodralet som tänkbart alternativ, men där gick till och med gränsen för hans nästan obefintliga stolthet. Det är annat med mina krav på ordentligt blädderbara plånböcker som jag praktiskt taget kan campa i. Min plånbok är stor som en jorden-runt-resa-necessär och har utöver hemliga utrymmen och fack med portmonnäknäppning och dragkedjor med plats för minst 20 kort – allt från bensinkort till alla bensinstationer vi har i landet till medlemskort, körkort och sedvanliga Visa. Den tar mer än halva utrymmet i handväskan. Resten fylls med kvitton, patroner och läppglans.

– Det är närmast förvånansvärt att min packning är lättare och mer praktiskt genomtänkt än vad din är, sa jag när jag tryckte ner mitt mitt sista bra-att-ha och ändå hade gott om utrymme kvar.
– Ja, det är ju inte du som som behöver varken packa eller bära yxa, såg och presenning, svarade han.
Det där hörde jag inte.

Detta med rökavslutning

Cigoteket-good-to-go-100x100

Good To Go

De arbetar med smaker som parfymmakare med dofter. Dyra och äkta tobakssmaker. Det tyckte jag lät poetiskt, när jag skulle välja nya e-cigg för att någon gång få tag i rätt typ för att få ett slut på ett fyrtio år långt rökande. E-ciggaretter är åtminstone fria från skadliga ämnen och tillsatser, även om man fortfarande underhåller ovanan.
Maken, som röker pipa, ville prova e-pipan. Men kommer han längre än så? Vi får väl se.Men det vore en syn för gudar att se, när han sitter i jaktrummet och läser och vill komma överens med en e-pipa.
En annan fördel är ju att luftrenaren inte skulle behöva jobba så mycket. Jag rengjorde den häromdagen och microfiltren var knallgula av sepiafärgad nikotin. Riktigt äckligt. Mer än så behöver man egentligen inte se för att förstå hur man ser ut inuti.
Man märker det även varje gång man ska putsa fönstren. Först brukar jag ta en vanlig kökssvamp med diskmedel till grovrengöring och smutsvattnet som rinner ner är mörkgult. Efter detta tar jag vanlig fönsterputs.
Skillnaden blir som natt och dag.
Det vore en utomjordisk befrielse att slippa, för naturligtvis är ingen av oss intresserade av att gå ut och röka. Vi är “old school”. Hela den positiva meningen med rökning – för det finns ju en – försvinner om man måste göra sig besvär för att få sig ett bloss. Röker gör man ju för den sociala samvarons och avslappningens skull, inte för att stå ute på en yttertrapp och huttra. Det här är ju helt klart ett alternativ, och ännu ett argument (åtminstone för makens del) är ju att han heller inte röjer sitt pass i skogen med cigarrettrök.

“Linslus”

linsNågot som jag aldrig provat på, när det gäller utseende, så är det färgade linser! Man måste prova allt, men det här har jag dragit mig undan i hela livet – mest för att jag tror att det är obehagligt att peta in liser i ögonen. Av samma anledning har jag undvikit kontaktlinser, trots att det skulle smickra mig betydligt mer att slippa glasögon.
Men nu är jag van vid dom. De har blivit en del av min identitet.

Nåja, nu har inte mycket av modern kosmetik funnits riktigt så länge som “hela mitt liv”, men jag tror inte jag skulle ha provat på färgade linser i alla fall. Av nyss nämnda anledningar.
Men nu ska jag göra det.Om inte annat som för att se hur de närmaste reagerar (eller inte) när de ser mig med gråa eller gröna ögon. “Det är märkligt vad få som reagrerar”, sa en väninna – och jag var en av dem hon menade. “De brukar notera att det är något som inte stämmer, men sällan komma på vad.”

Ibland blir jag lite sorgsen. När jag var ung, och faktiskt rätt snygg, så skulle jag ha frossat i alla kosmetiska möjligheter och experiment som finns idag, om de funnits, men som dåmera inte ens var påtänkt.
– Vad lite jag hade!
Jag fick aldrig vecko- eller månadspeng! Det slår mig nu. Jag fick aldrig pengar att köpa smink för, jag fick tjäna dem. Det gjorde jag med att arbeta på ett dansställe om helgerna, där folk lämnade in ytterkläder och fick en nummerbricka för att senare hämta ut dem.

Men som alla andra fyllde jag ju år och firade jul, och då kunde jag få kuvert med penninggåvor av föräldrar och släkt, som jag förstås använde att köpa smink för. Den maskara som fanns på den tiden fanns i form av kompakta kakor. Man spottade på en borste (eller doppade i vatten) och gnuggade den i kakan, sedan applicerade man maskaran på fransarna.

Jag fick, kommer jag ihåg, en liten ask ögonskugga av min bästa väninnas äldre systrar. Men de hade alla blåa ögon (jag var brunögd), så ders färger stämde inte med mina.
Jag gick alltså omkring med blå ögonskugga och använde blå kajal. Alternativet var ingen ögonskugga alls, men det gick inte för sig.

Jag kommer ihåg när jag var fjorton och stal kastanjevatten av min mamma. Det var en stor brun flaska med starkt pigmenterat innehåll. Om man bladade det med vanligt vatten kunde man med en bomullstuss badda det i ansiktet och få en gyllenbrun färg. Det tyckte jag var ett mirakel.
Senare kom kompakt puder in i mitt liv och det var jag storförbrukare av, fast det ansågs vara “tantsmink”.

Nu är jag tant men använder inte “tantsmink”, för jag anser att allt smink bara förtydligar hudens åldertecken. Trist. (Nu när det ätligen finns så mycket att välja på, kan man inte experimentera).
Men linser kan jag faktiskt använda, om jag nu vågar släppa rädslan och peta i ögonen.
Men de kanske ramlar ur och fastnar i ansiktet. Typiskt “tant”.