smartbad3

*

Det här med aktivitetsarmband….Det enda som stämmer med det här bandet är att inget stämmer med det. Men jag börjar från början.
Det kom igår.  (Det är ju jul.) Det är inte så stort som det ser ut här. Det är handleden som är smal. Klen som den är efter handledsfrakturen.
Det är inte så grått som det påstods vara heller, det är blåare. Jag beställde ett grått, som det ser ut på nedersta bilden.

– Grått och grått kan ju diskuteras, mumlade jag, när det kom, och ni ser ju själva.
Tröjan är ljusblå och bandet matchar. Som hobbykonstnär uppfattar jag mig som ganska svårlurad när det kommer till färgnyanser.
Men skit samma.
Det heter SmartBand, som de flesta av dem tycks göra, och det upptäcker man när man kommer till första och avgörande steg 1: ladda ner rätt app.  Bara här får du problem, om du ligger på samma tekniska undernivå som jag.

Du får en liten svårläst dragspelsmanual med i asken, där det inte finns några anvisningar. Och finns det några, så är de på engelska och går att läsa bara om du har förstoringsglas.
Men vafan. Jag är bra på att gissa och klura mig fram, så jag kastade dragspelsanvisningen över axeln och gav mig ut på nätet. Hur svårt kan det vara? Efter att ha laddat ner cirka tre felaktiga appar, fick jag tag i rätt. Det tog tid och energi – till och med livslust – att utvärdera att var och en av dem var fetfel. När äntligen rätt app var på plats,  garanterat av en ren slump, så skulle den synkas med armbandet, och det höll jag på med i flera timmar.

Undrar hur många kalorier jag brände bara på det?

Till och med maken, som är elektronikingenjör, gav upp.  Det är bara i det läget som min envishet, som lär finnas i oxens stjärntecken, vaknar till liv.
smartband
Jag fann bandet – billig som jag är – på utförsäljning, och det är enda anledningen till att jag har det. De är för dyra för sitt ändamål, helt enkelt, och jag är inte tillräckligt aktivitetshungrig för att lägga pengar på det. De bästa och antagligen minst tekniskt okomplicerade banden har man nog bara råd med om man blir sponsrad. “Man får ett om man talar väl om det”, i princip, eller om man är en kändis som bara behöver visa sig med produkten.
Jag är varken eller, så jag får hålla till godo med mitt billiga “Blå Band”…. och alla tekniska problem.

Jag har väl aldrig varit med om maken!
Det har gått till överdrift. Man ska inte behöva ha tagit masterexamen i data för att begripa sig på en sketen stegräknare. Dessutom är det rena övervakningsinstallationen jag skaffat mig.

När jag går för långt från mobilen, så börjar aktivitetsarmbandet surra på armen. “No connection!”
Det är som att plötsligt bli livegen och försedd med elektrisk fotboja som ger utslag om man kommer för långt från spisen. Men det var väl grundtanken med det här, att komma så långt hemifrån som möjligt?

Tanken bakom att skaffa det, över huvud taget, kom naturligtvis upp i samband med att jag skaffade Mini Steppern. (Det är en kedjereaktion som affärsmännen livnär sig på)
Det vore nämligen roligt, tänkte jag, att se hur man från dag till dag orkar med fler och fler steg , för den är rätt trögtrampad, utan att behöva anteckna allt som visas på stepperns egen display.
All information på den försvinner innan man hinner kliva av och komma tillräckligt nära för att se vad det står.  Jag har alltså synpunkter på den också.

Eller så finns det en realistisk förklaring:
I´m to old för this shit!

(Nu säger min skitsak att jag gått 0,6 km. Yeh, right! Mellan kaffebryggaren och skrivbordet är det 25 steg.)

Print Friendly

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.