Rubriken säger väl allt, egentligen. Men….
När man sminkar sig så sällan som jag har gjort de senaste tio åren, så blir det väldigt dyrt att göra det. Plötsligt.  Jag lär mig tydligen aldrig att smink inte håller i evighet, inte ens om korkarna är ordentligt påskruvade. Kosmetika är färskvara, måste jag förstå. Inga militärkonserver.

Jag öppnade spegelskåpet i förra veckan. Målsättningen var att göra mig fin, utan särskild anledning alls. Jag bara kände för det.

Skåpet visade upp en generös uppsättning foundations i olika nyanser för olika årstider, knappt använda. Puderdosor, minst fyra stycken. Tjugotalet oanvända och halvanvända läppstift och läppglans i alla de färger, allt från porr-röda till transparenta. Tre rouger, tre mascaror; ett oräkneligt antal kajaler, läppennor, (o)täckstift, (o)täckcremer och ögonbrynspennor.
Här fanns också borstar till höger och vänster: långa, smala, korta, breda och somliga med avluggad borst. Några mystiska krämer, som jag vid det här laget glömt bort vad jag en gång tyckte att jag skulle ha dem till allt trängdes i hyllorna med parfymer . Fåfänga Anti Age-krämer, eller vad?

Bara att ta för sig.

Jag började med att sätta upp det våta håret efter badet. Nynnande, på gott humör. Åh, så roligt det skulle bli. Upp med luggen i klämmor. Frilagt ansikte. Perfekt målarduk. Nu skulle vi se vad jag mindes av makeup-konstens olika tekniker från när jag i ungdomens tid var en riktig fena på att lägga makeup och kunde vartenda knep för att trolla fram olika effekter.

Jag plockade fram en foundation.
Hmm. Stopp i mynningen? Den hade visst torkat.
Jag slängde den och tog fram nästa. Här fanns flera stycken att vraka bland, så jag grät inte för det.

Skak-skak-skak. Stopp i den med?

Alla hade torkat.

– Äh, då tar jag väl enbart puder istället. Det är väl inte så noga.

Puderkonsistensen påminde om cementgolvet i garaget. Den ville inte ens fastna på appliceringsdynan. Med våld kunde jag kanske rista in mina initialer i pudret med saxen, men knappast mer. Och vad skulle jag ha för användning av det?

Pinalerna rasslade ner i den lilla papperskorgen under handfatet.

Jag hoppade över både puder och underlagskräm. Jag höll till godo med bara lite rouge, mascara och ett ljust läppstift. Jag skulle ändå ingenstans, fanns ingen anledning att gripas av panik.

– Inte ens det?

Läppstiften smakade som härskna talgbollar luktade. Vidrigt! Jag kastade allihop.

Mascarorna då?
Glöm det.

De var torra – varenda en – att en av dem pulveriserade ut sitt svarta innehåll i handfatet så snart jag fått loss korken och dragit ut borsten. I den andra satt borsten fasttorkad. Med beslutsam indignation gjorde jag ett sista tappert ryck i korken. Då gick borsten av och blev kvar längst ner i hylsan.

Jag glodde klentroget på en svart, borstlös pinne. WTF?

Tredje mascaran – sista gången gillt – försökte jag blöta upp med lite varmvatten. Den blev förvisso blöt, men någon färg fastnade inte på borsten.

Weet look, mumlade jag och klippte med ögonfransarna så vattnet stänkte på spegeln.

Ingen mascara, alltså. Utbudet krympte betänkligt för varje minut som gick.
Den lilla papperskorgen hade nu fått slagsida.
Nå.
Rougen funkade fortfarande. Och några av ögonpennorna. Men med ett i övrigt osminkat ansikte blev allt det skarpt kontrasterande svarta och dramatiskt röda bara hysteriskt. Jag såg ut som om jag en tidig gryning hade ramlat rätt ut genom dörren på en 60-tals bordell. Full.

Efter att ha gått till soptunnan med praktiskt taget alltihop, behövde jag ersätta min förlust. Följaktligen slog jag mig ner vid datorn och shoppade loss utav bara helvete på en sminksajt. Det var roligt, ändå tills jag kom till kassan.

En puderdosa, en foundation, en mascara och ett läppstift. 1.337 kr. Jag trodde inte mina ögon. Var det allt jag fick för så mycket pengar? Det betydde att det låg en hel förmögenhet ute i soptunnan.

Jag bet i mitt fruktansvärt sura äpple och klickade iväg ordern.
Försändelsen kom  i mitten på förra veckan. Med faktura. Jag betalade lydigt men motvilligt över Internet. Jag tänkte på allt annat som jag egentligen behövde pengarna bättre till.

När förlustkänslan hade gått över, kunde jag öppna paketet med mitt nyförvärv.
Nu var det roligt igen.

Jag tippade förväntansfullt ut innehållet i det pyttelilla paketet. Det gick ju fort. Jag tittade klentroget på de jättesmå sakerna en stund och var nöjd med att jag bara hade dem. Sedan ställde jag in dem i mitt ekande tomma spegelskåp och gick och läste manus.

Mascaran provade jag när jag åkte till Örebro. Lancôme Hypnôse Mascara. Jag borstade och borstade på fransarna tills jag kände mjölksyran domna i handleden. Den var otroligt trögapplicerad! Det var väl inget speciellt med den?

Tyvärr blev det svårt att klaga på felaktig marknadsföring, för man blev verkligen hypnotiserad där man stod framför spegeln och gnodde och gnodde och …Zzzzzz….

Smink är som jularna. Dom är till för dom unga. För oss äldre är det bara underkastelse och acceptans som återstår. Eller burka.

Print Friendly

En kommentar på “50+ och smink….

  1. conny

    Haha…till och med jag som inte begriper nåt om smink tyckte att det var skojigt skrivet. Fast det var fan vad dyrt det blev! Tur att man inte behöver tänka på smink. 😀 men vi gentlemen brukar ju lägga “sminket” på våra fyrhjuliga vänner i stället.

Leave a reply

required

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.