Mjöl överallt

När man bakar. Ja, det är väl det enda jag behöver säga för att resten ska visualiseras automatiskt. Det blir mjöl precis överallt. Florsocker, bakpulver och vaniljsocker. Jag har en sådan där underlig förmåga att tappa saker.
Först städar jag golv och lägger på fräscha mattor, det är liksom kutym innan jag påbörjar ett dygns bakning. Jag inbillar mig att att det är hygieniskt för själva baket, fast golvet inte har något – förhoppningsvis – med själva bakningen att göra. Ingenting kommer från golvet där djuren gå, eller där gubben envisas med att klampa in med skorna på så fort han vänder ute i trädgården för att han glömt glasögon eller plånbok.
Eller?

Så är det i alla fall. Och detta trots att jag vet om att jag alldeles strax kommer fumla och tappa ett decilitermått med mjöl, rakt ner i mattan och måste gå ut och skaka den. Eller att en hund blixtsnabbt är framme för att ta reda på vad det är jag tappat och fnyser ut mjölet över resten av köksgolvet, där det sedan trampas ner i andra mattor och virvlar in i golvlisterna. För att inte tala om tappade ägg. Eller en hel form sockerkakssmet, eller kletig deg till ett känsligt matbröd som man lyckas hälla ut snett så det häftar fast vid skåpluckorna.

Det är då jag efterlyser ett helt städteam som kan komma och rädda vardagen åt mig. Det är vad jag skulle kunna betala en bra peng för att själv slippa ta reda på. Tänk bara det att kunna baka en hel dag och bara gå därifrån och låta någon annan ta över efterstädningen, komma tillbaka till ett fräscht och städat kök. Eller varför inte hela huset, när de ändå är där? Storstädning. Det behövs ofta hos mig som har så många hundar med egen hundlucka ut mot trädgården. De kommer och går som de vill – ofta – och det betyder att de drar med sig en massa sand och skräp på sina tassar.

Men nu är jag fattig, så jag måste städa själv. men det vore något att önska sig i julklapp: ett års storstädning åtminstone en gång i månaden. Varje vecka är väl det optimala, men man får väl vara realist. Eller skaffa ett företag, ett bageri, i hemmet som motiverar en massa avdrag för tjänster av det här slaget.
Tills dess: ett evigt eget sopande och torkande.

Funderar du på högskoleprovet?

Utbildning är det viktigaste man kan investera i sig själv i. Personligen upptäckte jag betydelsen av det alldeles för sent i livet. Det är det enda jag ångrar bittert.
Om det hade funnits sätt att träna på inför högskoleprovet och göra sig bekvämare med det, när jag var ung, så hade jag gått in med liv och lust för en tjänst som Logio. Den är framtagen av gymnasielärare, helt gratis, och erbjuder kvalificerad träning inför högskoleprovet.
Med en sådan tjänst hade det kanske blivit lättare att utbilda mig till det jag hade tänkt från början: advokat. Men för min del fanns inte ens internet och inte heller närheten till adekvat information om utbildningar. Man fick slåss för nästan allting på ett helt annat sätt, än man gör idag.

Med Logio kunde jag ha tränat när och var jag hade lust inför högskoleprovet och på samma plats få pedagogiska frågor och förklarande prov. Rena guldet att kunna sitta ute i stugan.  Allt hade gått lekande lätt, för läshuvud hade jag. Det finns många som kör de här övningarna för att hålla sig up to date, även om de inte tänker söka någon utbildning. Det känns på många sätt viktigt att veta var man står i förhållande till dagsaktuella kunskaper. Finns inget att förlora!

Vinnaren tar allt

Som Thelma & Loise

 

När jag läser Marcus Birros senaste, att det är dags att sluta skämmas över trasig ekonomi, känner jag hur tillvaron drar ihop sig och blir mörk och liten. Det blir nästan svårt att andas, när man tänker på studielån, billån och vanliga lån som man tagit för att betala….andra lån.  Den onda cirkeln som bara blir vidare och djupare för varje månad som går. Tills det inte håller längre.
Verkligheten är snabb på att hinna ikapp och bita den i strupen som har ont om pengar, eller helt saknar inkomster. “Den som är i skuld är icke fri”. Den som är i skuld stressas, jagas och det finns ingenstans att gömma sig för att få lite andrum. Man blir märkt.

Mer än någonsin känner jag hur underbart det vore att få jackpot på en miljon.  Alltså måste man satsa något för att vinna och jag gör det på Lotto och hoppas på Eurojackpot. Vad skulle du göra, om du vann? Leva livet, eller planera och investera? Resa, shoppa, skänka bort?
Jag skulle betala mina skulder och äntligen känna all ekonomisk stress rinna av mig.
När det var klart skulle jag preppa! Jag skulle köpa guld; det finns ark att köpa som man bryter rutor ur. I nästa steg skulle jag se till att hamstra drivmedel och ordna stora förråd med frystorkad livsmedel, ris- och pastasäckar, torrmjöl, äggpulver, konserver, pulvermos, soppor att blanda ut i vatten – alla typer av förnödenheter. Jag skulle också köpa rep, verktyg, presenningar, snöre och massor med dunkar att samla vatten i.
Inte att förglömma är hamstring av mediciner och sjukvårdsprylar. Helt enkelt bygga upp en beredskap för allt, och här ingår förstås ett stort ammunitionsförråd.
Att leta upp och köpa en bit skogsmark för ett bra gömställe, skulle också finnas med i planen, där man kunde bygga sitt gömställe med en våning under jord – och inreda praktiskt, smart.

Om ingen samhällskollaps inträffar då? Tja, då har man sitt på det torra för praktiskt taget resten av livet, i alla fall.  Allt kan säljas och allt kan komma till användning, helt oavsett.

Värt att stödja

Det finns initiativ som jag tycker förtjänar en push. Det här är ett sådant.
Kvinnor, mammor, tjejer vill anordna en demonstration. Initiativtagaren är signaturen “Jens”

Läs här:

https://twitter.com/cptjenniferal

“Jag har länge känt att jag blir mer och mer otrygg i det offentliga. Överallt står klungor, alltid utländska män, som stirrar, ropar, viskar, pratar med varandra på främmande språk och stirrar mer. Visst, det kanske inte är så farligt. Men för mig är detta helt nytt, och jag finner det extremt obehagligt. De ser inte på mig som en människa, de glor och stirrar på ett sätt som gör att man känner sig nedvärderad. Att åka in till centrum är något som jag undviker så mycket jag kan, pga detta. Det har blivit så illa, dessa grupper står överallt, de är hur många som helst. Jag känner mig inte trygg, helt enkelt. Inte ens mitt på dagen.

Och såklart läser jag nyheter. Om våldtäkter, grova våldtäkter, gruppvåldtäkter, sexuella trakasserier. Varje dag, överallt, det tar aldrig slut. Och jag läser vad som händer, om någon skulle bli åtalad. Om det ens blir något straff, så är det fruktansvärt mjuka straff, samhällstjänst, ungdomsvård, nån månad i fängelse. Döms någon till utvisning, så är det utvisning i 5-10 år, eller så rivs det beslutet upp när det blir överklagat.
Jag känner mig förnedrad, även fast det inte är just jag som blivit våldtagen. Mina tankar går direkt till offret; Hur ska hon känna att hon fått rättvisa? Ska hon känna sig trygg, när hon vet att denna man kommer vara ute igen snart, fri att fortsätta med sitt vidriga beteende? Att hans ”straff” blir en smäll på fingrarna, sen får han mer sympati än hon själv för, för ”han mår ju så dåligt”? Han kan inte utvisas pga säkerhetsläget i sitt hemland. Okej. Men VÅR säkerhet då? Spelar den ingen roll längre? Varför ska vi ta hänsyn till hans säkerhet, när han har bevisat att han uppenbarligen skiter fullständigt i sitt offers säkerhet?

De signaler vi sänder ut är att våldtäkt är inte ett så farligt brott att begå här. Det är så jag tolkar det, så jag blir inte alls förvånad över att våldtäkterna fortsätter, och att man ser oss som horor, för våldtar man en av oss, så blir man knappt straffad. Såklart ser dessa män detta, och de ser också att vi inte alls har noll-tolerans för våldtäkter. Tvärtom, blir man inte frisläppt direkt och faktiskt blir ”straffad” så är det kanske nån månads fängelse. Det är ett hån mot offer, och dess anhöriga, och det ser ut som att kvinnor inte är värda ett skit här.

Så vad tycker jag att ett bra straff för våldtäkt är? Det är rätt enkelt att svara på.
Utvisning måste vara obligatoriskt. Jag skiter i säkerhetsläget i hemlandet, de måste ut. För vår säkerhets skull. Kommer man hit, sen våldtar man en annan människa, man tar sig rätten att göra det, att förstöra någon annans liv, så har man förbrukat sin rätt att vara här överhuvudtaget. Du fick din chans, du förstörde det. För dig själv. Du har bara dig själv att skylla.
Skulle man införa detta, så kan jag nästan lova att våldtäkterna kommer minska. Signalerna kommer att gå ut, och man kommer fatta, att det här är fan inte okej, och du kommer åka ut oavsett situationen i hemlandet.

Det är mitt krav. Utvisa ALLA som begår våldtäkter. Visa att vi faktiskt bryr oss om kvinnor i Sverige, på riktigt. Att kvinnors säkerhet går före våldtäktsmännens. För det vi visar idag är raka motsatsen. Politiker måste också inse att jämställdheten och kvinnors säkerhet och trygghet raseras när man tar in stora mängder män från kulturer som i många fall har extremt unken kvinnosyn.
(Jag fokuserar på utländska våldtäktsmän pga överrepresentationen i statistik, och den otrygghet vi ser idag är inte pga att svenskfödda plötsligt fått en masspsykos och börjar våldta mer och mer. Detta är något nytt, och det måste tas upp och hanteras, för kvinnors skull. Inhemska våldtäktsmän/medborgare kan inte utvisas, så för att göra landet tryggare för alla så är det enda rätta att minska antalet våldtäktsmän som finns i landet, att göra sig av med alla vi kan.)

Det handlar inte om ras, för er som kommer hoppa på mig om att ”helvete vilken rasist du är som skriver såhär”. Detta handlar om trygghet, att alla kvinnor i Sverige ska få känna sig trygga och slippa vara rädd att bli överfallna varje gång man lämnar sitt hem, oavsett var man kommer ifrån eller var i landet man bor för tillfället.

Jag vet inte hur man på ett snyggt och smidigt sätt ordnar demonstrationer, jag har aldrig gjort något liknande i mitt liv, men eftersom idén blev såpass populär så känner jag att jag måste göra nånting.
Vad jag vill se är människor som kan känna igen sig, som också är oroliga och rädda, de som blivit utsatta, anhöriga, mammor, pappor, mor/farföräldrar, jag skiter i hudfärg eller vilket parti du röstar på, sålänge vi är enade om en enda sak;
Våldtäktsmän som inte är medborgare måste ut ur landet, utan pardon.

Vad jag INTE vill se är rasistiska påhopp, nedsättande slagord (ex. ”Ut med packet”), våld och dylikt. Detta handlar inte om det. Det handlar om kvinnors trygghet, och kommer det människor med sån inställning så kommer det skada hela syftet, och det kommer inte hjälpa kvinnofriden alls.

Så, om det finns någon/några som läser detta som kanske har mer erfarenhet om demonstrationer än vad jag har, kontakta mig gärna, och bolla idéer. Jag är väldigt öppen och tacksam för all hjälp jag kan få, eftersom detta är något helt nytt för mig. Man kan nå mig på;
Twitter: @cptjenniferal (https://twitter.com/cptjenniferal)

Stå upp för kvinnors rätt att se Sverige som ett kvinnovänligt och tryggt land, oavsett ursprung. Tack för mig.”

/Jennifer  (Lilla Jämtland)

Samtiden

Detta har Europa förlänats på ett enda dygn: ett terrorattentat i Barcelona, Spanien, och ett i Åbo, Finland.  Idag 19/8 har ytterligare en attack liknande den i Finland skett på öppen gata i Ryssland.

Samtidigt i Sverige:

Tino Sanandaji

 

Mångkulturen levererar. Flitigt.

Allsidig komfort, minsann

Ett företag som etablerat sig snabbt på inte mindre än fem kontinenter kan inte vara kattskit! Det blev jag varse häromdagen när jag besökte min kusin tillika fastighetsskötare i Göteborg. Där hade i deras fastigheter skett supersmarta värme- och luftkonditioneringslösningar, sa han. Det intresserade naturligtvis mig som är tvungen att leva med ett eget klimatväxlingssystem på grund av min MS. Att det skulle finnas sådana som var helt integrerade i både arbets- och boendemiljöer gjorde mig lyrisk. Det skulle lösa många problem för inte minst människor med hälsoproblem till stor del avhängiga på- eller beroende av särskilda klimat. Det hela är ju dessutom mer ekonomiskt än något annat, och vem kan låta bli att tycka om sådana lösningar?
Precis vad i princip alla efterfrågar.
Där ser man vad man kan åstadkomma med 100 års erfarenhet och målmedvetenhet. Nu var det här inte det enda som man kunde använda sautersföretaget till. De har energieffektiva lösningar även för belysning och solskydd, samt en massa annat som är till nytta både på individ och företagsnivå. En pärla från Fritz i Schweiz, kan man säga.
Jag vet ju vad jag skulle fråga efter om jag bytte bostad eller arbetsplats. Helhetskomfort! Världsbäst energihantering, helt enkelt. Ibland önskar jag att det fanns portabla klimatväxlare att bära med sig ut i skogen på ens fotosessioner, eller ute på lerduvebanan. En omgärdande sfär av kontrollstyrd klimatväxling och luftrening, vart man än befann sig. Men det dröjer nog.

Vad garanterat statlig garantipension?

Inte mycket, när det kommer till kritan.

Läste för någon månad sedan om att sopåkarna fan inte ska klaga, som har mer än dubbelt så hög lön som en undersköterska som räddar liv.
Här ställer regeringen grupp mot grupp.
Just det. Gruppställandet. Allt som de två senaste regeringarna läxat upp medborgarna för att hålla på med, av anledningar de inte är orsak till, är vad regeringen själva gör.   Avsiktligt.
De till och med massimporterar hundratusentals av dysfunktionella länders befolkningar på förödande kort tid för att hjälpa till med detta.

Ja, vårdpersonal räddar liv. Men räddar liv, det gör en sopåkare också, för man måste vara medveten om vilka hälsovådliga och sanitära problem som dyker upp (snabbt!) om inte sophanteringen fungerar!

35 000 före skatt, som man menar att en sopåkare tjänar, är inte ens en hög lön. Inte numera, när skatterna snart tar halva inkomsten i anspråk och prisutvecklingen på varor och tjänster skenar. Även om deras lön är betydligt högre, än en undersköterskas, så är den inte hög och det säger väl också allt om vårdpersonalens löner.
Ge alla yrkesgrupper som är förutsättningen för landets grundläggande funktioner och som betalas med allmänna medel samma jävla avtalsenliga lön, en anständig sådan. Därefter en pension som garanterar dem minst 80% av lönen som – för resten av livet – snällt följer med i löneutvecklingen. Hur svårt ska det vara att visa respekt och solidaritet med det folk som ser till att samhället håller ihop i de sömmar som regeringen inte lär sig sy raka.
Men hur är det? En av dem jag pratar med får inte ut 6000 i handen. Hur lever man ett bra liv på det?

Vissa på landsbygderna ska tydligen själva behöva betala för att få fiber, för att kunna ha internet kvar när näten läggs om, vilket de inte bett om,  men där andra kommuninnevånare som bor centralare får det gratis – eller i varje fall utan att betala 20 000 extra för samma sak som kommunens kringboende måste betala för anslutning.  Hur klarar man det med en pension på 6000? När elen ska betalas? Maten, ordinarie teleräkningar, sophämtning, fastighetsskatt, bilskatt, besiktningar, reparationer, försäkringar och gud vet allt. Plus moms. Och 200 -300 kr per sjukvårdsbesök. Tandläkare kan de bara glömma. Liksom optiker. Både tandvård, god sjukvård och glasögon har blivit en klassfråga.

Det ska finnas en garanti för att ingen medborgare ska behöva lämna sitt hem – sin grundtrygghet – på grund av förändrade ekonomiska förhållanden.

Att behöva privatspara till en pension och dyra försäkringar på en lön som inte ens räcker till det dagliga livets omkostnader, är utopiskt. Det borde vara förenat med en valfrihet under eget ansvar; att under sitt liv betala en låg skatt men då själv behöva ansvara för din kommande pension och avsäga dig alla statliga pensionsanspråk.
Det enda du inte ska kunna förlora, så länge du lever, är den bostad du äger. What so ever.
De skatter arbetare, alla kategorier, betalar in under sitt arbetsliv är (bland annat) ett sparande till anständig pension! En försäkring som ska ge rättmätig och garanterad avkastning.

Folk ska inte behöva privatspara till extrapensioner som enda förutsättningen för anständig överlevnad på ålderns höst. Det är då de har tid och ska kunna njuta av vad de arbetat ihop i garantipension. De ska inte behöva göra avkall på den livsstil och standard de arbetat ihop och förtjänar.
Statlig garantipension ska leva upp till den garanti den utger sig för att vara.