Allsidig komfort, minsann

Ett företag som etablerat sig snabbt på inte mindre än fem kontinenter kan inte vara kattskit! Det blev jag varse häromdagen när jag besökte min kusin tillika fastighetsskötare i Göteborg. Där hade i deras fastigheter skett supersmarta värme- och luftkonditioneringslösningar, sa han. Det intresserade naturligtvis mig som är tvungen att leva med ett eget klimatväxlingssystem på grund av min MS. Att det skulle finnas sådana som var helt integrerade i både arbets- och boendemiljöer gjorde mig lyrisk. Det skulle lösa många problem för inte minst människor med hälsoproblem till stor del avhängiga på- eller beroende av särskilda klimat. Det hela är ju dessutom mer ekonomiskt än något annat, och vem kan låta bli att tycka om sådana lösningar?
Precis vad i princip alla efterfrågar.
Där ser man vad man kan åstadkomma med 100 års erfarenhet och målmedvetenhet. Nu var det här inte det enda som man kunde använda sautersföretaget till. De har energieffektiva lösningar även för belysning och solskydd, samt en massa annat som är till nytta både på individ och företagsnivå. En pärla från Fritz i Schwiz, kan man säga.
Jag vet ju vad jag skulle fråga efter om jag bytte bostad eller arbetsplats. Helhetskomfort! Ibland önskar jag att det fanns portabla klimatväxlare att bära med sig ut i skogen på ens fotosessioner, eller ute på lerduvebanan. En omgärdande sfär av kontrollstyrd klimatväxling och luftrening, vart man än befann sig. Men det dröjer nog.

Vad garanterat statlig garantipension?

Inte mycket, när det kommer till kritan.

Läste för någon månad sedan om att sopåkarna fan inte ska klaga, som har mer än dubbelt så hög lön som en undersköterska som räddar liv.
Här ställer regeringen grupp mot grupp.
Just det. Gruppställandet. Allt som de två senaste regeringarna läxat upp medborgarna för att hålla på med, av anledningar de inte är orsak till, är vad regeringen själva gör.   Avsiktligt.
De till och med massimporterar hundratusentals av dysfunktionella länders befolkningar på förödande kort tid för att hjälpa till med detta.

Ja, vårdpersonal räddar liv. Men räddar liv, det gör en sopåkare också, för man måste vara medveten om vilka hälsovådliga och sanitära problem som dyker upp (snabbt!) om inte sophanteringen fungerar!

35 000 före skatt, som man menar att en sopåkare tjänar, är inte ens en hög lön. Inte numera, när skatterna snart tar halva inkomsten i anspråk och prisutvecklingen på varor och tjänster skenar. Även om deras lön är betydligt högre, än en undersköterskas, så är den inte hög och det säger väl också allt om vårdpersonalens löner.
Ge alla yrkesgrupper som är förutsättningen för landets grundläggande funktioner och som betalas med allmänna medel samma jävla avtalsenliga lön, en anständig sådan. Därefter en pension som garanterar dem minst 80% av lönen som – för resten av livet – snällt följer med i löneutvecklingen. Hur svårt ska det vara att visa respekt och solidaritet med det folk som ser till att samhället håller ihop i de sömmar som regeringen inte lär sig sy raka.
Men hur är det? En av dem jag pratar med får inte ut 6000 i handen. Hur lever man ett bra liv på det?

Vissa på landsbygderna ska tydligen själva behöva betala för att få fiber, för att kunna ha internet kvar när näten läggs om, vilket de inte bett om,  men där andra kommuninnevånare som bor centralare får det gratis – eller i varje fall utan att betala 20 000 extra för samma sak som kommunens kringboende måste betala för anslutning.  Hur klarar man det med en pension på 6000? När elen ska betalas? Maten, ordinarie teleräkningar, sophämtning, fastighetsskatt, bilskatt, besiktningar, reparationer, försäkringar och gud vet allt. Plus moms. Och 200 -300 kr per sjukvårdsbesök. Tandläkare kan de bara glömma. Liksom optiker. Både tandvård, god sjukvård och glasögon har blivit en klassfråga.

Det ska finnas en garanti för att ingen medborgare ska behöva lämna sitt hem – sin grundtrygghet – på grund av förändrade ekonomiska förhållanden.

Att behöva privatspara till en pension och dyra försäkringar på en lön som inte ens räcker till det dagliga livets omkostnader, är utopiskt. Det borde vara förenat med en valfrihet under eget ansvar; att under sitt liv betala en låg skatt men då själv behöva ansvara för din kommande pension och avsäga dig alla statliga pensionsanspråk.
Det enda du inte ska kunna förlora, så länge du lever, är den bostad du äger. What so ever.
De skatter arbetare, alla kategorier, betalar in under sitt arbetsliv är (bland annat) ett sparande till anständig pension! En försäkring som ska ge rättmätig och garanterad avkastning.

Folk ska inte behöva privatspara till extrapensioner som enda förutsättningen för anständig överlevnad på ålderns höst. Det är då de har tid och ska kunna njuta av vad de arbetat ihop i garantipension. De ska inte behöva göra avkall på den livsstil och standard de arbetat ihop och förtjänar.
Statlig garantipension ska leva upp till den garanti den utger sig för att vara.

Värt en erinran

Nasrin Sjögren
den 28 september, Newsbook
Uppfångat i flödet:

“Viktig information jag fått från en fb-vän som är läkare på ett stort svenskt sjukhus. Läs och begrunda! ‘Jag skulle vilja rikta ett mycket viktigt budskap till er. Kanske det viktigaste jag någonsin skrivet här.

Under min yrkeskarriär inom offentlig och privat sektor så har jag efter mångåriga erfarenheter kommit till insikt om att Sverige är i ett mycket utsatt läge. Och när jag talar om Sverige, så menar jag oss medborgare som gjort landet till vad det är idag.

Jag vill påtala att läget är ytterst bekymmersamt och om det händer något extraordinärt så får var och en klara sig på egen hand.

Låt mig förklara. Jag har under flera år jobbat mot MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Jag har även arbetat med företag och mot ledningsgrupper inom stora koncerner.

Vill ni veta en sak? Om det skulle smälla av en eller annan anledning inom samhällsfunktioner och ekonomi, så finns varken beredskap eller buffert. Vårt svenska samhälle har inte varit så sårbart som nu i vår moderna historia.

Vårt militära försvar genomsyrade faktiskt hela vår samhällsapparat från 40- till 90-talen. Det fanns en försvarsstruktur där varje lastbil och traktor hade en krigsplacering. Det fanns försvarsplaner för våra ställverk, järnvägsknutar, vattenverk, kraftverk, matproduktion, sjukhus mm.

När t ex bönderna mobiliserades, så ersattes de av Svenska Blå Stjärnan som skötte om djur och lantbruk.

Vi hade enorma beredskapslager av bränsle, mat, utsäde, medicin o.dyl. som borgade för att militär och civila skulle klara några månader av ofred utan att svälta.

Vi hade ett starkt svenskt Civilförsvar. Fullutrustade med brandbekämpningsutrustning, mtrl för att gräva fram bombade och raserade hus, räddningshundar som var krigsplacerade, personal för att säkra vatten, tele, avlopp, vägar, flygplatser, hamnar och järnvägar.

ALLT detta är borta idag! Jag har djup insikt i detta enligt ovan. Skulle Sverige och det svenska samhället hamna i ett allvarligt krisläge så är vi mer sårbara än någonsin i vår moderna tid.

T ex, anta att, genom samordnade terroristaktioner så slås det svenska elnätet ut idag, så saknas det total redundans.

Efter ett par dagar så har maten börjat ruttna i kylar och frysar. Om det sker på vintern så är lägenheter och villor utan egen uppvärmning, utkylda inom två dagar. Den mat som genomsnittsfamiljen har idag räcker mellan en till två veckor. Sedan börjar det svenska folket svälta.

Affärer plundras efter några dagar av desperata människor, mobbar och kriminella gäng. Mackar fungerar inte pg a att el saknas som kan driva dess pumpar.

Människor börja dö av kyla, svält, våld och umbäranden.

Jag jobbade inom en strategisk position under Stormen Gudrun och fick insikt i hur vårt samhällsskydd fungerar och jag blev rädd. Mycket rädd.

Det finns idagsläget ingen som helst beredskap för katastrofer, terroristattacker, militära angrepp, epidemier, solstormar som via EMP slår ut all el och elektronik eller motsvarande.

Hela vårt samhälle som för drygt 25 år sedan var rustat upp till tänderna för att klara krislägen, är idag totalt sönderslaget.

Det finns, som jag även såg under Stormen Gudrun, ett visst antal människor som skulle kunna klara sig hyfsat i ett nödläge. Det är bönderna själva, som skulle klara sig på köttdjuren, mjölk, säd, rot- och grönsaker, jakt och fiske. För stadsborna däremot, skulle en nödsituation vara ett rent helvete.

Våra politiker och makthavare har valt att köra det här landet ner i diket och jag vill göra gällande att läget är ytterst allvarligt.

Jag har några konkreta överlevnadsråd för dig som läser detta. Se till att du har en evakueringsplan för att ta dig ur staden till ett säkert ställe på landsbygden. Bygg upp ett buffertförråd med mat, batterier, dryck mm så att du och din familj kan klara dig i ett par veckor. Skaffa jägarexamen och jaktvapen. Skaffa fiskeredskap, mjärdar och nät. Tillgång till båt. Ha ett vedförråd och eldningsbar spis. Skaffa en bärbar värmekamin och bränsle till den.

Allt detta måste göras innan en kris. När det väl slår till så är det försent att anskaffa något. Då gäller djungelns lag.

Föröva med din familj genom att genomföra delmoment i denna överlevnadssituation som en fritidssyssla. Som t ex att göra upp eld, orientera sig, sårvård, jakt, fiske, laga mat i naturen mm.

Tro mig, när det väl gäller,finns det ingen hjälp att få. Det har våra politiker och makthavare sett till genom att totalt underminera Sverige. Se till att vara förberedd samt ta hand om din familj, släkt och vänner. Ingen annan kommer att göra det. Var även beredd på att få använda våld för att skydda dig och de dina. Staten kommer inte kunna att skydda dig och din familj från våld, stöld och våldtäkter. Samhället saknar resurser och är på väg att krackelera. Folkgrupper tar över våra sommarhus utan att Polisen ingriper. Ockupanter struntar i Allemansrätten och bosätter sig i parker. Natten tillhör våldsverkarna i våra storstäder. Kvinnor och flickor antastad och våldtas i en exploderande omfattning. Våra fängelser är fulla av importerade kriminella och våldsverkare.

Sprid gärna detta och kommentera. Läget är allvarligt och bekymmersamt i Sverige.'”

Evighetsmärkt

*

*

som en andhämtnings
stilla rök
återvänder in i djuret
jag hade dig för given
kristallklar

avklingande in i djupet
försänks du

i den blanka frånvaron

jag är ekot, barnet
omfamnad
av en krona utan slut

i  vita rum skildras
moderlösheten,
den
oförklarliga dygden

där den känslosamt talande
huden
oss emellan

skrivit tid, bär avtal

Hinna med livet

Härliga tider på banan

Nu har det varit hårda tider. Jag menar inte i alla bemärkelser, men av hälsoskäl. Jag har haft två ms-skov sedan i våras, vilket man givetvis kan tolka som att behandlingen inte fungerar. Men det gör den. Såklart är skoven numera kortare och mycket lindrigare, mot vad de varit tidigare.  Det är en tröst. Men det hjälper inte stort när vi har korta somrar på de här breddgraderna och vill ha alla funktioner i behåll varenda sommarvecka. Det har med andra ord blivit ont om tid till skjutbanan i sommar. Desto viktigare att ta vara på tiden, så gott det går.

Många gånger har det varit tajt i månadsutgifterna. Detta har skett bland annat när jag köpt mina gevär, men naturligtvis även vill ha råd till ammunition för att kunna skjuta med dem. Det ena utesluter nämligen det andra, och då har det varit en bra temporär lösning med exempelvis tillförlitligt korttidslån. En räddning, anser jag, även när det gäller inköp av själva gevären!
En sådan situation hade jag för ett halvår sedan. Det kändes skönt att snabbt få in pengarna på kontot för att kunna genomföra köpet av mitt drömgevär för stunden – en Savage 22:a. Det blev även över till kulor, så det kändes underbart att kunna åka raka spåret till inskjutningsbanan direkt efter inköpet. Jag kommer aldrig ångra köpet. Ibland måste man bara få unna sig det där extra, utan att känna att världen går under för det.
Eller varför inte den där väskan eller skjutvästen som man bara vill ha – på en gång – utan att vänta på att spara ihop till kostnaden? Det gäller att ha råd att hinna med livet, när det är som bäst.

Bilens lusthus

Råmodell; klassiskt garage

Jo, du läste rätt. Men du kanske invänder mot att det där med att lusthus är till för bilar, men så är det inte alls. Bilar kan visst ha ett lusthus. Ett mysigt garage. Ett eget boende som är rena sommarnöjet.

Jag behöver ett nytt garage i vår och letade febrilt efter en lämplig entreprenör som matchade min överansträngda plånbok. Det kostar att ha hus! Att underhålla, måla, renovera och bygga nya tillbyggnader som början förfalla. I det här fallet: garaget.

I det läget hade jag turen att snubbla över “Sveriges billigaste garage”.  Ett enkelt garage med sadeltak, som knappt behöver skottas under vintrarna. Jag är alltid rädd för att taket ska rasa in på mitt gamla, eftersom det är plant. Det vore inget vidare.
Mitt garage ska matcha bostadshuset, förstås, och vara rött med tegelpannor och även ha spröjsade fönster. Invändigt ska där också finnas utrymme för ett förvaringsutrymme, där jag kan ha däck och alla tillbehör till bilen. inte bara det; jag kan få plats med alla annan utrustning för hobbyverksamheterna också. Jag ser fram emot att få riva ner det gamla, mörka garage  och äntligen få gott om både ljus och utrymme.
– Ett lusthus, med andra ord.